Nu så kommer det riktiga jobbet vi har väntat på (inte direkt):
Vi ska nu skriva en faktauppsats om vara vi har fått. Själv har jag fått choklad. Jag ska då skriva var det produceras, hur det transporteras och hur det påverkar oss och miljön och min åsikt om det.
Som ni ser är det ganska mycket vi måste ha med, men nu får man känna på hur det är att verkligen gå i 9:an. Sista dagen för inlämning är imorgon och alla var djupt koncentrerade på sitt eget jobb.
Efter några minuters tystnad knackade någon hårt på dörren, jag menar hårt då. Man kunde tro att vi hade gjort något fel när man såg vaktmästarna komma med en lista i handen och en korg i andra. Vi blev verkligen misstänksamma och frågor började komma då de lästa våra namn som vi hade hittat på. Och jag var en av dem på som fick höra mitt namn
10 personer med varsin dator i sin famn stod nu vid dörren och vaktmästarna tog nu oss ut i korridoren där vi fick stå på framför fönstren på en rad. De tog våra datorer också. Nu hade folk fått en liten aning om vad som händer, vi hade blivit arresterade. Anklagande för spioneri.
Inget fick vi säga något när vi stod på rad. Fniss och viskande fick man höra lite då och då, jag å andra sidan kunde inte sluta skratta. Vi var hysteriska! Vi kunde inte kontrollera oss själva, vi stod där alla röda i ansiktet och tårar som faller för all skratt.
”JAG VILL TACKA MIN FAMLIJ FÖR ALLT DE HAR GJORT!”
Ännu mer skratt bröt ut.
Sedan sneglade jag åt sidan och såg att de höll i gummiband, de skulle använda dem istället för handbojor.
Efter en minuts tystnad röde vi äntligen på oss, vi gick ner för trapporna, ner till musiksalen och fortsatte riktning mot SVA-rummet. Utanför där möttes vi av en skum figur, en fängelseledare men vi såg genast vem det var. En av våra lärare. Fröken hade sagt att hon skulle ta fika! Fika huh…
I alla fall J, de lästa upp våra namn och kollade vår närvaro. Vi gick sedan med fängelseledaren, som tog oss till SVA-rummet som skulle föreställa ”fängelset”. Där fick vi sitta i en varsin stol och ledaren hälsade nonchalant på oss, sedan sa hon att vi hade 3 minuter på oss att skriva ett brev till våra andra familjemedlemmar. Hon kastade sedan papper som flög överallt i klassrummet och pennor kom flygande också.
”NI HAR 3 MINUTER PÅ ER AT SKRIVA ETT BREV TILL ERA ANDRA FAMILJER”
Kaos. Det är det enda ordet som passade situationen som pågick där. Alla tog ett papper var och en penna och snabbt började skriva.
Efter då 3 minuter samlade ledaren in breven och gick mot sin plats. Hon satte sig bekvämt och tog upp fötterna och la dem på bänken.Sedan så, en efter en började hon läsa breven som vi hade skrivit.
”Mina barn, jag sitter här fången för att ett brott jag inte har gjort”.
”Pschh” sa hon och rev sedan brevet.
En efter en gjorde hon så till det inte fanns några brev att transportera kvar.
Plötsligt reste hon sig och sa att vi skulle gå. Gå ut? Vart då? Jaa, det blev rummet nästa dörr. Hemkunskapssalen.
Där började vi att jogga runt borden som fanns där, 3 varv för att vara exakt. Det blev helt enkelt en gympalektionen. Vi gjorde armhävningar, situps, plankan, squats and annat.
”LUNCHDAGS”
Bröd och vatten. Vi åt under fniss och snack.
När vi skulle fortsätta med våra övningar så knackade någon på dörren. Följde senare med andra knackar. Ledaren gick för att öppna dörren och möttes av de andra som inte hade blivit arresterade, de kom för att rädda oss! Snabba stormade vi alla ut och återförenades med våra familjer.
Senare i klassrummet fick vi berätta vad som hade hänt, vi alla skrattade. Resten av lektionen gick till att fortsätta våra faktauppsatser.
Denna upplevelse var för att känna på hur det är i verkliga livet, att det finns folk som blir arresterade för att de har skrivit något. Vissa länder har ju censur och det blir då svårt att skriv det man tycker för att man bara blir tagen och förd till en cell.
De här lektionerna gör mig aldrig besviken! De är alltid fulla av överraskningar!
av Eleshwa Eishayea