När den sista skolveckan tar sin början, tänker de flesta på att det återstår bara några dagar och så är skolåret slut. Det brukar dock vara annorlunda för ÅK 9, det blir starka känslor som tar överhanden och man blir lätt vemodig, med rätta. Skolan är ett andra hem för många och lärarna står ofta lika nära en som ens egna föräldrar. Då blir avskedsdagen inte bara en glädjedag utan även en sorgedag, som vår rektor uttryckte det när 9-an och en stor del av lärarkåren samlades till en gemensam lunch på torsdagen.
En inbjudande buffé var en bra början på en sammankomst som lockade fram många skratt när både eleverna och högstadielärarna stod på scenen. Vi blickade tillbaka, vi fick se till och med bilder från förr som påminde om tider som betydde mycket för 9-ans elever och lärare som tog hand om dem under åren.
Det fanns även plats för en kort sammanställning i form av en kort film från resan till Rom.
Säga vad man vill men vi har anledning att vara stolta över de unga människor som vi ”utformat” under 9 år i skolan och som vi ”skickar vidare” för att möta livets utmaningar. De är väl rustade och förberedda att utvecklas till ansvarsfulla och duktiga medborgare i ett land som har alltid ställt unga människor i första rummet.
Så, med en liten tår i ögat, tack för att vi fick våra en del av Eran uppväxt och tack för alla värdefulla stunder som vi ska bära med oss för alltid. Lycka till i framtiden för Er alla !!
