Sexorna har under de sista veckorna på vårterminen fått jobba med poesi. De har läst och analyserat olika sorters dikter och sedan fått prova på att skriva haikudikt, dikt med rim, upprepande dikt och helt obunden dikt. De flesta tyckte att det både var jätteroligt att få analysera och diskutera poesi och sedan att även få skriva själv. En del dikter blev så vackra och djupa att en viss fröken drog efter andan och blev riktigt berörd!

//Fröken Ania

Här är några smakprov på sexornas skrivkonst:

 Vinternatt

     Allt är tyst när snön har fallit,
     mörkret vilar tungt och stilla.
    Träden står som frusna,
   världen andas tyst  och djupt.

     Stjärnor glittrar kallt och klart,
      över fält och hus.
  Ingen rör sig, ingen går.
 Tiden har stannat upp.

Månen vakar över allt,
gör natten tung och kall.
Men i det kalla finns en frid.
En vintertid.

Flicka, 12 år

En sista gång

Hur gick detta till?
Hur kom vi hit?
Till denna punkt?
Till detta tillfälle?
Är allt slut nu?
Ses vi inte igen?
Om vi ses, när?
Du är min barndomsdröm!
Min favoplats, min lekplats!

Flicka, 13 år

Klinga mot klinga
Mer hat än någonsin förr. 
Kommer kärleken?

Flicka, 13 år

Sommar

Varm sand mellan tår,
fjärilar dansar lätt,
solnedgångens glöd.

Pojke, 12 år

Från skugga till sken

Jag gick där själv, i djup tystnad,
ett hjärta utan färg och ljus.
Ingen såg mitt dolda liv.

Men så, ett leende, en blick
som bröt igenom mörkret.
Du såg mig, som jag var på riktigt,
plötsligt blev min värld så viktig.

Din röst var som en soluppgång,
ditt skratt, en glimt av livets sång.
Du tog min hand och allt blev klart
där du står, där finns min start.

Nu vet jag. Ljuset bor i dig
och mörkret flyr 
när du är med mig.

             Flicka, 12 år

                           Känslor

                               Glädje dansar lätt i mitt bröst,
                                 sorg kan kännas tyngst som först.
                                   Kärlek värmer och ger mig mod,
                                    rädslan gömmer sig i mitt blod.
                                  Hoppet lyser som en stjärna klar,
                                ilska flammar , men slocknar snart.
                                       Tårar faller men torkar ut, 
                                    och jag står kvar, stark till slut.

                               Flicka, 13 år

Figuren i nattens mörker

Ett ljud i skogen.
Någon smyger väldigt tyst.
Vem kan det vara?

Pojke, 12 år

Ett sista farväl

Den blommande häggen,
den blommar så vackert,
barnen i hast och glädjerop.
Längtan och hopp,
väntar i en,
för snart är det sommar igen.

Sommar och bad,
värme och ljus,
snart är det dags för bus.
Men jag tar farväl en sista gång,
för nu är det sommarlov.

Pojke, 12 år

Vilsen

Ibland så går man vilse, 
och allt känns bara svårt.
Man känner sig fel och otröstlig 
och tar allting så hårt.

Ibland så går man vilse,
och glömmer vem man är.
Man vill bara försvinna,
 och allt faller isär.

Ibland så går man vilse, 
och det finns dimma överallt.
Man gråter så förtvivlat,
och det är så väldigt kallt.

Ibland så går du vilse, 
och bara fumlar dig fram.
Då ska du komma i håg,
att du är Guds förlorade lamm.

Flicka, 13 år

Banan (Livet)

Upp och ner,
ner och upp,
när är den slut?!?
Rädsla och glädje,
på samma gång?
Kan man verkligen 
känna så?
Men vad händer nu?
Vi stannar, tur, eller?!?
Men jag har redan 
kopplat loss mig?!?
Sedan var det som 
den lura mig.
Åkturen är slut!

Flicka, 12 år

Stavsnäs

Jag vill leva
och få napp på kroken.

Jag vill leva
och få se skymten av den mäktiga örnen
ovanför trädkronorna.

Jag vill leva
och se segelbåtarna ute till havs.

Jag vill leva
och få höra plasket från abborren
när den kommer från vattenytan.

Jag vill leva
och fira midsommar i Sommarhamn med släkten.

Jag vill leva
och äta glass i Vinterhamn!

Ja, jag vill leva 
jag vill dö i Stavsnäs

     Pojke, 12 år

Håll ut du där 

Tankar som snurrar, fastkedjade,
en labyrint av oro och skugga,
hjärtat bultar i ensamhetens sång,
men ropet ekar utan gång.

Men även i det djupaste mörker,
finns en strimma, ett hoppets sken,
en kraft som växer, långsamt spirar,
och bär oss fram när natten vilar.

Så håll ut, du som kämpar där,
du är mer än din svåraste dag,
ljuset väntar, stilla men sant,
för varje själ är värd ett liv fullt av glans.

Flicka, 12 år

Försent 

Man kanske inte tänker
på allt det som man gör. 
Man ser bara det man skänker
inte det man förstör. 

Ett krossat hjärta 
kan inte bli helt, 
när den enorma smärta
får allting att bli stelt. 

Till slut kanske man ändras 
och vill få såret rent. 
Men när man väl vill bättras, 
är allting redan försent. ‘

Flicka, 13 år