För två veckor sedan var jag i Rom och deltog i Påve Franciskus begravning. Idag önskade jag starkt att jag fick vara där igen! För idag kom äntligen den efterlängtade vita röken, röken som berättade för oss att vi inte längre är utan påve, utan herde här på jorden! Och sedan orden ”Annuntio vobis gaudium magnum”, ”Jag förkunnar er en stor glädje”!

Nej, jag var tyvärr inte där fysiskt, men i hjärtat var jag på plats och jublade med alla människor som samlats på Petersplatsen och alla katoliker som jublar världen över. För det gjorde vi ju redan innan vi ens visste hans namn. Och varför det? Jo, därför att han är Kristi ställföreträdare här på jorden, för att han har accepterat korset av att leda Kyrkan. Det är ingen lätt uppgift! Det är inget någon längtar efter, det är något man accepterar och tar på sig. Vi måste vara oerhört tacksamma för vår nye påves ja till uppdraget och be att Gud ger honom all den styrka och nåd han behöver för att leda Guds folk på rätt väg.

På nyheterna talar man just nu om vilken överraskning att just denne man blev vald, de använder till och med ordet chock. Han är ju inte ett av de namn som medierna spekulerade kring så länge! Och det är just det som gör att jag känner mig säker på att han är rätt person! För det är så Gud jobbar! Guds tankar är inte våra tankar. Han har sin egen agenda och Han överraskar oss ständigt. Så att vi har en påve som ingen kunde ana, det är jag övertygad betyder att kardinalerna har lyssnat till den Helige Andes Röst!

Idag är en glädjens dag! Vi är mitt i ett jubelår, vi är fortfarande i Påsktiden och…Vi har en påve!! Deo Gratias!

//Ania