Man märkte inte av nervositeten förrän lektionerna var slut. Adventsbönen är en högtidsstund för oss på skolan och det är många den dagen som anstränger sig extra för att göra den speciella avslutningen på dagen till en fin och glad upplevelse – därav nervositeten. Även eleverna väntade med spänning på pysselstunden och andra aktiviteter som följer efter lektionerna fram till andakten.
Folk började samlas vid halvfemtiden och då har högstadieeleverna hunnit duka fram alla sötsaker och annat som hör till, som besökarna skulle få smaka under kvällens gång. Andakten inleddes kl. 17.00 och det var fader Andreas som höll i den. Rektor Ulf välkomnade alla och då särskilt varmt alla gamla elever och även lärare som passade på att besöka skolan.
En kort predikan från f. Andreas berörde alla de viktiga punkterna som hör till adventstiden och gav oss också många frågeställare med tanke på de tider vi upplever nu. Under andaktens gång fick vi också höra skolans kör med barn från låg- och mellanstadiet. Även övriga deltagare fick visa sina sångfärdigheter i ett par psalmer som stämdes upp.
Nästan alla hade sina egna ljus med sig och ville inte missa den sedvanliga ljusvälsignelsen som var höjdpunkten under den fina andakten. Tack till alla ”inblandade”, särskilt till frk. Monika som smyckade upp kapellet smått fantastiskt och vi njöt av den fina julkrubban som syster Edelhild skänkte skolan och som rektorn tog med sig från Bad Tölz förra året.
En oförglömlig stund, en stund som gör oss alla stolta över vår skola och som ger oss anledning att vara tacksamma för att den finns.
